web hosting short URLs photo sharing

Hjälp med Steg 6-7

Hejsan! Du har kommit till ett av mina senaste tillskott. Det är en sida som ägnas åt Steg 6 Vi var helt och hållet beredda att låta Gud avlägsna alla dessa karaktärsfel samt Steg 7 Vi bad Honom ödmjukt att avlägsna våra brister. Texten fick jag för många dagar sen av en AA-vän. Var han har fått tag på den vet jag faktiskt inte. Kanske borde jag ringa upp honom och fråga? Vi får se om min lättja tillåter mig! Nåja alla små skrifter om AA:s Steg tycker jag kan vara till hjälp så även denna. Var så goda!

Ladda ned denna sida. Läs den offline! Alla filer är zippade för att ta mindre plats.

Välj format nedan:
TEXT, PDF eller Word95.DOK.
Högerklicka, spara fil (mål) som, klart!
Se infosidan för tips!

Steg 6 och 7

De glömda stegen

Allt som oftast hörs tillfrisknande alkoholister säga; "Jag sliter forfarande med mina karaktäredefekter. Det är NÅGONTING som inte fungerar. Vad gör jag för fel?" Det förefaller som om det finns en bestående känsla av oro, trots allvarliga ansträngningar att arbeta med programmet. Dessa människor har gjort nogranna Fjärde och Femte steg, men har ännu inte funnit den frid som ger en innesro. De känner att det är något som fattas, något som inte är rätlt, men de vet inte vad det är. Misstroendet ger sig till känna och den tillfrisknande personen börjar känna sig otillräcklig och modlös i förhållande till AAs föreslagna program för tillfrisknande.

Denna skrift har skrivits i hopp om att kunna hjälpa människor att komma över de svårigheter de möter då de arbetar med AA:s steg.

Steg 6:
Vi var helt och hållet beredda att låta Gud avlägsna alla dessa karaktärsfel.

Steg 7:
Vi bad ödmjukt Honom att avlägsna våra brister.

En av de eventuellt skrämmande aspekterna på att arbeta med steg sex och sju är att de uppmanar oss att vända oss direkt till Gud. Vi lämnas ensamma att kommunicera direkt med vår Gud till att se på vår relation med Honom från det innersta och djupaste i våra hjärtan och sinnen. Mycket ofta får vi problem här, inte därför att vi inte vill arbeta med Stegen, utan för att vi helt enkelt inte vet HUR vi ska göra det.

Man kan se fram emot att dessa steg kommer att vara speciellt belönande, speciellt för dem som ännu inte har accepterat närvaron av en Högre kraft. Även om de som har en stark tro i sin Gudsuppfatting och en stark religös uppfostran har ibland svårt att acceptera enkelheten i dessa Steg. Tidig religös träning har kanske lärt oss att vi måste vara "goda" om vi ska förvänta oss goda ting från Gud. Vi får en känsla av att vi måste "stå till svar" inför Gud, att vi måste "renas" innan vi kan vända oss till Honom i bön. Kanske känner vi till och med rädsla inför tanken på att om han verkligen kände oss, sådana vi verkligen är, så skulle Han inte vilja ha oss ens i närheten av sig.

Skäms vi så svårt över våra handlingar, att vi inte står ut med att se dem klart för oss själva och ännu mindre kan dela dem med en så mäktig varelse? Man kan verkligen undra om inte sådana känslor är närvarande, när vi i bön säger "Käre Gud, jag vill bli mera ärlig" "Käre Gud, Jag vill ha mera tålamod" "Kära Gud, jag vill bli en snällare person".Vi ber om det vi vill vara, eller om hur vi tror att vi ska vara, istället för att enkalt och ärligt säga Honom hur vi i själva verket är. Verkar det inte mera förnuftigt att, när vi vänder oss till Gud med våra karaktärefel, att vi berättar om hur våra liv ser ut, istället för om hur vi skulle önska att det var?

Låt oss se tänka oss tillbaka till den tid då vi var på väg att nå våran botten och då vi börjat komma till insikt om att vi hade ett alkoholproblem.

Kanske bad vi då ungefär så här: "Gud, gör så att jag kan dricka normalt". "Käre Gud, hjälp mig att kontrollera mitt drickande". "Gud, jag vill inte dricka på det här sättet...jag vill kunna dricka som andra kan...". Dessa böner var meningsfulla för oss, därför att Gud skulle naturligtvis vilja att vi kunde dricka normalt, visst ville Han? Ibland kunde vi gråta; "Varför kan du inte ge mig det, jag vill ha? Jag ber till dig. och ändå vaknar jag full! Det kan inte finnas en Gud?" Vid det här laget har vi svaren våra böner, Skulle det kunna vara så, att det var helt egoistiska böner böner som helt kretsade runt våra önskningar, runt vår egen vilja?

Inte föränn vi ödmjukt och ärligt kunde komma till Honom och berätta för Honom hur det egentligen var, inte föränn vi kunde säga till Honom, "Käre Gud jag är maktlös och mitt liv är utanför min kontroll" kunde tillfrisknandet börja. Endast när vi vi slutade att kämpa emot och började acceptera vår sjukdom, kunde vi påbörja vår process mot tillfrisknande.

Om vi går tillbaka till steg Sex och Sju, måste vi kanske åter minnas de problem vi mötte när vi arbetade med Första Steget. Kanske behöver vi börja våra böner med att ärligt berätta om hur det är just nu. "Käre Gud, jag saknar tillit", "Käre Gud, jag är otålig", "Käre Gud, jag är en intolerant människa", "Käre Gud, är inte en snäll person". Ge Honom den verkliga bilden av oss självä, istället för att ge våra drömmar och önskningar om hur vi skulle vilja vara.

Det är inte nödvändigt att vi presenterar oss för Gud på ett annat sätt än som de vi i verkligheten är. Vi behöver inte "stå till svars" för våra handlingar. Det är inte vad Gud har i beredskap för oss. Han säger oss att vi kan inte göra någonting för att vinna Hans kärlek; oavsett hur mycket vi ger till kyrkan, hur mycket arbete vi gör eller hur goda samariter vi än är. Vi kan inte köpa Hans kärlek. Hans kärlek är redan vår genom Hans nåd enbart. Den behöver inte förtjänas eller köpslås om. Den existerar helt enkelt.

Hurvida vi tror på detta eller inte beror på om vi känner tilltro. Vad är tilltro? Jo, det år helt enkelt att tro på någonting utan att det måste bevisas. Det är bristande tilltro som hindrar oss från att leva med ett viss mått av frid. Bristande tilltro visar också på en defekt en defekt som står iväg en för vårt tillfrisknande och för vår relation till Gud "sådan vi uppfattar honom". Kanske denna bristande tilltro är den första karaktäredefekten vi kan vara ärliga om mot honom.

Alkoholism beskrivs som en trefaldig sjukdom, fysisk, mental och andlig. Tilfrisknandet måste äga rum inom vart och ett av dessa områden och tron på en kraft som är starkare än vår egen är en vital och nödvändig del i detta tillfrisknande Det är också viktigt att komma ihåg att till och med efter det att vi funnit och givit näring åt en tilltro på en Högre kraft, så måste vi dagligen medvetet hålla fast vid detta. Även de människor som har en lång, stabil nykterhet och en stark tilltro blir ibland uppgivna och behöver be om styrka. Att arbeta och leva efter steg sex och sju måste vara en fortlöpande process. Precis som en planta behöver vattnas om och om igen för att den ska växa och leva, så behöver tilltron sin näring. Den behöver omsorg och uppmärksamhet för att förbli stark och frisk.

Kanske är detta ett område där vi skulle kunna använda den viljestyrka som var så värdelös för oss i våra försök att sluta dricka på egen hand. Viljan är helt enkelt kraften att välja. Vi har kraften att välja att göra precis det vi behöver göra för att underhålla vår tilltro, oavsett hur subtil den än må vara. Vi kan välja att läsa våra dagliga meditationer. Vi kan välja att anstränga oss att leva efter Tolvstegsprogrammet. Vi kan välja att behålla ett osjälviskt sätt. På samma sätt är det med våra karaktärsfel Vi kan välja att identfiera dem, att bli medveten om dem och acceptera dem och som ett resultat vinna ett visst mått av styrka för att hantera dem, istället för alt bli hanterade av dem. Vi kan välja att ärligt dela dem med vår Högre kraft, att säga som det är och att be om Hans hjälp att avlägsna dem ifast tilltro att Han vill göra det.

Om vi blickar framåt mot Steg 11, kan vi kanske få ytterliggare ljus över vår diskussion om dessa steg. Elfte steget föreslår oss att vi ska förbättra vår medvetna kontakt med Gud, sådan vi själva uppfattar Honom, och endast be om kunskap om Hans vilja med oss. Vilken är Hans vilja med oss? Vi vänder oss ofta till Honom för att få hjälp att fatta beslut. "Ska jag göra detta?" "Ska jag ta det här steget?" "Ska jag ta det här jobbet?" Vi ber Honom att hjälpa oss att fatta beslut, men vad vi egentligen ber Honom om, det är att Han ska visa sin vilja med oss. Det är min övertygelse att Hans vilja med oss är att vi ska vara nyktra, förmögna alt möta livet med värdighet och frid, att vi ska lita på Hans styrka och vägledning istället för på alkohol och droger.

Dessa drastiska förändringar i vårt sätt att handskas med livet förutsätter att tilllfrisknandet är en andlig process, liksom en fysisk och mental. Detta andliga tillfrisknande är särskilt synligt då vi ser på den skada sjukdomen givit i våra relationer till andra människor. Relationer med närstående personer i våra liv elemineras och gradvis ersätts den med relationen till den drog vi valt. Det finns inte någon plats över för dem vi bryr oss om. Samma sak händer med vår relation till Gud, sådan vi uppfattar Honom. Vi frigör oss från Honom - distansen växer. Vi tror att vi inte behöver Honom längre. Vi har något annat. Vi har en drog som kan ge oss känsla av allsmäktighet.

Ser man närmare på berusningen kan den jämföras med en andlig upplevelse. När vi är berusade upplever vi kraftfulla känslor, vi får en känsla av välmående, sällan upplevd annorlunda. Vi känner oss kraftfulla, förmögna att göra eller bli allt det vi önskar. Vi känner oss fyllda av mäktig intelligens och kraft; vi känner oss stå över resten av mäsnkligheten. Det finns ofta ett kraftfält, ett själsligt lyft, en andlig känsla. Till slut slås vi av tanken: "Jag kan få mig själv att känna så här. Jag kan ta bort smärtan. Jag kan ge mig själv den här underbara känslan av välbefinnande! Varför skulle jag behöva Gud? Jag kan göra allt det här själv med hjälp av min drog". Och drar vi detta ännu längre så tänker vi på det faktum att detta mirakel är precis här. I den här flaskan eller i det här pillret. "Jag kan kan se på det, lukta på det, hålla det i mina händer. Det har form och substans, så jag vet att det existerar. Jag behöver ingen tilltro. Så vem behöver Gud?" Alkoholen - Drogen blir vår Gud. En Gud som vi snart är beroende av och litar på mera än på någon eller någonting annat. En Gud som en dag förgör oss och dem vi älskar.

Den andliga tillväxten börjar när vi inser detta och vänder oss till en Högre kraft som inte förråder vår tilltro. En tillitsfull Gud som kan se oss sådana vi verkligen är och som fortsätter att älska och bry sig om oss. En Gud som kan erbjuda en känsla av välbefinnande, som inte försvinner inom några timmar. En Gud som kan ge en känsla av kraft som inte förtvinar. En Gud som inte lyfter av oss vår smärta, han ger oss styrkan att fortsätta, om vi tillåter Honom. En Gud som är vägvisare i våra relationer till dem vi älskar. En Gud som värdesätter vår relation till Honom och som alltid stannar hos oss.

Jag tror att när vi är beredda att ta itu med steg sex och sju så behöver vi påminna oss om vår maktlöshet, samma sorts maktlöshet som vi behövde inse då vi tog Första steget. Vi behöver ta oss ur det tankemönster som gör att vi känner oss allsmäktiga, att våra krafter kan befria oss från våra karaktärsbrister. Detta tänkande är ofta spärren för ett framgångsrikt arbete med Sjätte och Sjunde Stegen. På samma sätt som vi är maktlösa inför alkoholen så är vi också maktlösa över att på egen hand avlägsna våra karaktärefel. Vi behöver hjälp: vi behöver bli beredda att låta Gud avlägsna dem. Vi kan inte göra det på egen hand, lika lite som vi kunde sluta dricka av egen kraft. Vi behöver ödmjukt be Honom att avlägsna dessa brister och därtill ha tilltro till att Han kan och vill. Allt vi behöver göra är att be.

Själva enkelheten i dessa Steg kan vara en stötesten för några. En översikt över Steg Ett till Fem kan hjälpa oss att förstå hur det kan vara så.

Steg Ett:
"Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen-att vi förlorat kontrollen över våra liv"

Kan ses som ett steg där vi "störtas ifrån tronen". Innan vi tog första steget satt vi på tronen och ibland till och med ovanför den, vi satt i "förarsätet", och Gud - om Han alls existerade - satt någonstans under - eller i baksätet. Steg Ett vänder detta upp och ner för oss.

Steg Två:
"Vi kom till insikt om att en kraft, starkare än vi själva, kunde hjälpa oss att återfå vårt förstånd"

Ett steg som ändrar vår position. Det lyfter oss ned från piedestalen och sätter en Högre kraft i vårt ställe.

Steg Tre:
"Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, sådan vi själva uppfattade honom"

Håller kvar den Högre kraften på piedestalen och lämnar över vår vilja och vårt liv. Stegen Fyra och Fem är handlings - steg som kräver av oss att vi gör någonting.

Så kommer vi då till Stegen Sex och Sju och allt vi ombeds att göra, är att vara HELT OCH HÅLLET BEREDDA OCH ATT ÖDMJUKT BE.

Efter den otroliga mängd energi och ansträngning vi har lagt ned på de fem första Stegen, kanske vi finner det svårt att ta det tillräckligt lugnt för att inse hur enkla dessa två Steg är. Vi kan inte inse att vi har kommit till en rastplats - till en punkt där vi kan ta det lugnt. Vi irrar omkring säkra på att vi inte gör det vi borde göra. Vi blir beredda och ber ödmjukt, sarntidigt som vi omedelbart börjar fundera över vad vi ska göra härnäst. Vilket är nästa Steg? Hur ska jag göra för att bli av med dessa brister? Hur ska jag?

Vad vi behöver förstå är, att vi inte behöver göra mer än det Stegen ber oss om, att bli helt och hållet beredda och att ödmiukt be Honom, är allt vi behöver göra. Vi kan använda den här tiden till tyst meditation, till att tillåta oss att utveckla en närhet, så att vår Högre kraft blir en del av oss - att integrera kunskapen och förvissningen om att vi inte längre är ensamma. Precis som mänskliga relationer växer och blomstrar med ärlighet, så händer detsamma i vår relation till en Högre kraft. Med närheten till vår Högre kraft kommer den frid vi har sökt under så lång tid. Detta betyder inte att alla våra bekymmer är över. Frid betyder inte att det är slut på en konflikt eller på smärta. Vad vi däremot kan räkna med, är den styrka vi behöver för att uthärda, för att kunna möte problemen och säga, "Ja, det gör ont. Ja, jag känner smärta, man jag vet att den går över och jag kommer kunna växa något genom den här erfarenheten. Jag kommer att bli en bättre, klokare och starkare person tack vare att jag upplevt detta. Och med hjälp av min Högre kraft så vet jag att detta kommer inte att förgöra mig".

En del av de problem vi har med att leva efter dessa Steg är självpåtagna. Om en drunknande person får panik och slåss med sin räddare så kanske hon dör. Om han slåss länge och hårt nog, kommer han definitivt att göra det. Det vi behöver göra är kanske att sluta slåss och låta någon hjälpa oss upp ur det kalla vattnet. Kanske vi skulle lämna över och flyta - låta tidvattnet föra oss mot stranden. Kanske den dyrbara friden allra redan finns runt omkring oss, men vi kan inte känna den därför att vi kämpar emot.

De gamla och väl beprövade ordspråken behöver få en ny mening för oss när vi arbetar med dessa steg. Ordspråk som till exempel:

Gör det enkelt

Ta det Lungt

Låt gå och låt gud

Arbetsmaterial till Steg 6

"Vi var helt och hållet beredda att låta Gud avlägsna alla dessa karaktärsfel"

Praktiskt taget alla vill bli av med med sina påtagliga karaktärdefekter, men alla är inte helt beredda att låta det hända. Att vara beredd, är detsamma som att vara villig - låt oss se sanningen i vitögat - vi vältrar oss i en del av våra defekter. Vi har dem, och vi skulle inte veta vad vi skulle göra om Gud avlägsnade dem alla. Att vara helt och hållet beredd inbegriper en insikt om att vi inte kommer att vara ensamma efteråt. Detta Steg, är nödvändigt för att vi ska växa andligen och uppnå en sinnnro.

Är du beredd att bli förändrad?

(Det är detta Steg som markerar skiljevågen) (De Tolv Stegen1 sid 39).

TILLTRO

Då vi handlar i riktning mot att lämna den del av vårt öde som vi inte kan kontroflera, i händerna på en kraft, starkare än vår egen, eller till Gud, sådan vi uppfattar honom, försäkrar vi oss själva om att våra liv kommer att vändas till det bästa för oss. Det som känns darrigt och ovant till början kommer så småningom att bli till en djup övertygelse.

Tilltron är en gåva - en gåva som förvärvas genom att vi ber om den; genom accepterande, daglig bön, daglig meditation och genom våra ansträngningar.

Vi är beroende av tilltron. Vi tror att middagen blir serverad, att bilen ska starta, att våra arbetskamrater ska göra sina arbetsuppgifter; om vi inte hade en tro skulle vi gå upp limningen.

Andlig tro innebar att accepterande av våra gåvor, begränsningar och misslyckanden med tålmodig tacksamhet, i vetskap om att Gud har en plan för oss. Med orden "Ske din vilja, inte min" som vår dagliga vägvisare, kommer vi att bli av med vår rädsla, finna oss själva, finna vår riktning i livet.

HOPP

Tillit innebär förtröstan; "Vi kom till insikt Om...". Vi har ett hopp om att bibehålla vår nykterhet, om självrespekt, om kärlek. Hoppet i sig innesluter en levande källa som ger en mening och ett mål med vårt dagliga liv.

Tilltron visar oss en riktning att gå.

Hoppet reflekterar våra attityder. Förlorar vi hoppet blir våra attityder fadda och intetsägande.

KÄRLEK

"Kärleken är tålmodig och vänlig. Kärleken är inte avundsjuk, den är inte pretentiös, ej heller uppblåst; den är inte ambitiös eller självsökande, den är inte provocerad. Kärleken tänker inte ont och fröjdar sig inte över ondskan men glädjer sig med sanningen: den tror på allt, hoppas på allt."

I sin djupaste mening är kärleken att leva fullt och realistiskt, vägledd av andligt medvetande om våra skyldigheter och djupet av vår tacksamhet mot Gud och mot människorna.

Vilka av dessa tre redskap behöver du praktisera mest? Förklara varför!

Ge några konkreta exempel på HUR du kan göra!

Att vara "HELT OCH HÅLLET BEREDD" betyder att vi vet VAD vi vill och att GUD ska AVLÄGSNA och också att vi vet VAD vi vill ERSÄTTA våra karaktärsfel med. De följande enkla redskapen är "byggstenar". Se över dem, studera dem, lär känna dem väl.

ARTIGHET-HÖVLIGHET

En del av oss är faktiskt rädda för att uppträda artigt och belevat. Hellre är vi "bondlurkar", den självupptagna typen!

GLADLYNTET

Det är faktiskt inte omständigheterna som bestämmer vår sinnesstämning. Vi väljer själva HUR vi låter oss PÅVERKAS av dem. I dag ska jag vara glad! Jag ska koncentrera mig på det vackra och fina i tillvaron.

NOGRANNHET

Lev en dag i sänder! Organisera den här dagen. Utan ordning och reda i våra liv kan vi inte eleminera våra karaktärsfel.

HUR VI ANVÄNDER TIDEN

Tiden kan vara produktiv, missbrukad eller skändad.

PUNKTLIGHET

Självdiciplin, nogrannhet, hänsyn till andra.

VÄLJ DINA ORD

Se upp för din skarpa kompis tungan! Vi kan vara illvilliga eller tanklösa. Alltför ofta är den skada vi åstadkommer oreperabel.

VÄNLIGHET

En av livets stora glädjekällor. Vi har inte känt verklig glädje föränn vi har givit vänlighet själva. Praktisera vänlighet dagligen.

TÅLAMOD

Motsatsen till förbittring, självömkan och impulsivitet.

TOLERANS

Kräver allmän hövlighet och mod. Lev och låt leva!

INTEGRITET

Människans avgörande karaktärsegenskap; ärlighet, lojalitet och uppriktighet.

BALANS

Ta inte dig själv på alltför blodigt allvar. Vi får ett bättre perspektiv på vår tillvaro om vi kan skratta åt oss själva. Det kommer att bota vår sårade fåfänga.

TACKSAMHET

En människa som inte är tacksam är dum, arrogant eller båda delarna. Tacksamhet innebär att vi uppriktigt inser och erkänner att vi fått och får hjälp. Gör bruk av tacksamheten i bön, i arbetet med Tolvetegs- programmet, i reletionen till familjen.

Lista återigen alla de karaktärsbrister som du har blivit "helt och hållet beredd" att låta Gud avlägsna. Lista perallellt med vart och en det "redskap" eller den "byggsten" du vill ersätta den med.

Arbetsmaterial Steg 7

"Vi bad ödmjukt honom att avlägsna våra brister"

"Den grundläggande principen för vart och ett av AA:s Tolv steg är i själva verket att uppnå större ödmjukhet. Utan en viss grad av ödmjukhet kan nämligen ingen alkoholist överhuvudtaget bibehålla sin nykterhet".
(De Tolv Stegen, sid 45)

1. Vilken definition ges Ödmjukheten i De Tolv Stegen? (Sid 45-50)

2. Vad betyder Ödmjukhet för dig?

Lista fem konkreta sätt som du praktiserar Ödmjukhet i din vardag.

"Vi började överge uppfattningen att den Högre makten var något slags reserv som kunde anropas i nödfall. Föreställningen att vi skulle kunna fortsätta leva med Guds hjälp bara 'lite då och då' började upplösas. Många av oss, som hade ansett oss troende, fick upp ögonen för hur begränsad vår inställning är. Genom att underlåta att sätta Gud främst, hade vi utestängt oss själva från Hans hjälp. Det var nu som vi började skönja löfte och mening i orden 'I mig själv är jag ingenting, det är Fadern som gör verket'".
(De Tolv Stegen1 sid 49).

1. Vem är din Högre makt? Har Han verkligen makt att hjälpa dig?

2. Vad är det som står emellan dig och Gud som skulle kunna avhålla Honom från att avlägsna alla dina karaktärsfel?

3. Vad förväntar du skall hända omedelbart efter det att du har arbetat färdigt med det sjunde steget?

• en del karaktärsfel avlägsnas omedelbart.

• en del avlägsnas med en viss förskjutning.

• många påträffas i en process som sker gradvis och över tiden.

• andra påträffas inte alls.

Förklara vad du baserar dina förväntningar på.

ÄR DU FÄRDIG?

Skriv ned din "Ödmjuka bön" och inkludera följande i ditt brev;

Vad du specifikt ber Honom att avlägsna.

Varför du behöver Hans hjälp för att avlägsna dessa karaktärsfel.

Vad du önskar att Han ska ersätta dem med.

Tacka för att Han hört och beviljat din bön.