|
|
Hejsan! Nu har du hamnat på ännu en svensk sida. Nu ska vi börja ägna oss åt AA:s Steg för tillfrisknande ifrån alkoholism. "Sällan har vi sett en människa som misslyckats som utan förbehåll har följt vår väg". Vad är då deras väg? De 100 första alkoholisterna skrev ju ned sina erfarenheter i boken "Anonyma Alkoholister". Vägen till ett bra liv utan alkoholen går ju obenhörligt via Stegen. OK nog om detta. På denna sida finns arbetsmaterial till AA:s Steg 1-3. Jag snappade upp dem på den behandling jag gjorde för min alkoholism 1992. Jag hoppas att de kan vara till hjälp för någon annan. Lycka till! Och du, TA DET LUGNT! Hoppa direkt till
| Sajtmeny |
|
På Svenska |
| På Engelska The Steps | Slips | Mix | Mix 2 | Kewly Kwotes | Humorous Early AA | Drydrunk | Bill & Bob | Absoluthes | AA Sayings 89 Tools |
| Andlighet Böner | Andlighet? | Högre Makt | Supersensual Lovin' God | Heaven & Hell | Uniformity |
| Annat Infosidan | Sökning | Länkar |
Ladda ned denna sida. Läs den offline! Alla filer är zippade för att ta mindre plats.
Välj format nedan:
TEXT,
PDF
eller Word95.DOK.
Högerklicka, spara fil (mål) som, klart!
Se infosidan för tips!
Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen, att vi förlorat kontrollen över våra liv
Maktlöshet är nyckelbegreppet när man ska tillfriskna från alkoholism. Att erkänna sin egen maktlöshet - utan förbehåll - är nödvändigt för att nå nykterhet. Frågan är ju klar och enkel: Alkoholisten kan inte med säkerhet säga när, och om han kan sluta dricka när första supen är tagen.
Att erkänna sin maktlöshet betyder inte nödvändigtvis:
att alkoholisten inte kan påverka om han/hon tar första supen.
att han/hon dricker sig full varje gång han/hon tagit en sup.
AA talar mycket om en "grym, obarmhärtig tvångstanke". Även om behovet att dricka inte försvinner helt, försvagas det under tiden man går nykter. Tyvärr vill några se det att denna tvångstanke är omöjlig att motstå. På så sätt tror de felaktigt att de inte kan undvika att dricka. Nej, maktlöshet inför alkoholen betyder för en alkoholist att han/hon aldrig med säkerhet kan säga hur det kommer att sluta när han/hon tagit första supen.
AA:s grundlitteratur (Boken: "Anonyma Alkoholister", De 12 stegen och de 12 traditionerna) handlar om maktlöshet inför alkohol och inför livet. Den här litteraturen låter oss förstå, att spritmissbruket har förstört så mycket för alkoholisten, att när han dricker kan han/hon varken ta han om sitt arbete eller sin familj, eller klara sig för övrigt i samhället. Dessutom tycks den aktiva alkoholistens känsloliv och drifter vara skadat.
AA-litteraturen beskriver en alkoholists liv som ett fullständigt kaos. Han/hon har tappat kontrollen över sitt liv. Under årens lopp har begreppet "tappat kontrollen över sitt liv" fått en vidare dimension inom vården. Förutom att det innehåller det ovannämda handlar det också om vår oförmåga att hindra att vissa känslor tar över oss. Även om vi inte är tvingade att handla efter dessa känslor (t.e.x hat, rädsla eller åtrå) kan vi inte förhindra att de uppkommer - att dom plötsligt finns hos oss. Vi måste lära oss att handskas med dessa känslor för att vi ska få och bibehålla en stabil nykterhet med kvalité.
Dessutom innebär alkoholistens maktlöshet en oförmåga att kontrollera andra människor och situationer. Här menar vi inte fysiskt våld, utan att ingen kan styra någon annans tankar, känslor eller beteende. Människan kan oftast bara till liten del styra sitt eget liv och händelserna i detta. Detta har vi svårt att förstå och ännu svårare att acceptera. Endast en ytterst avvikande människa kan sköta sitt eget liv så att han kan vara alldeles säker på resultatet.
Det skulle kanske vara lättare att förstå om vi istället för maktlöshet skulle tala om att alla våra handlingar och att alla situationer har så otaligt många möjliga följder, så att det är omöjligt för oss att veta vad som förverkligas, oavsett hur väl vi planerat eller förberett oss.
När vi under behandlingen talar om maktlöshet, är det viktigt för dig att komma ihåg tre saker:
En alkoholist som dricker kommer förr eller senare att försumma sig själv, sina närmaste och sitt arbete.
Ingen - alkoholist eller ej - kan förhindra att känslor uppkommer inom honom/henne, hur han/hon än önskar stå emot. Men alkoholisten är inte tvungen att handla oöverilat p.g.a. detta.
Ingen - alkoholist eller ej - kan kontrollera andras tankar, känslor eller uppförande. Ingen kan heller styra eller kontrollera hur olika situationer och sammanhang ska utveckla sig.
Känslan av maktlöshet är ingalunda ett negativt tillstånd! Vår maktlöshet är istället en del av vår verklighet och om den accepteras kan den i själva verket bli något positivt. Målet är alltså att man lär sig acceptera quot;maktlösheten inför livet" som en realitet. Att erkänna sin maktlöshet, innebär att man frånsäger sig ansvaret för saker som tillhör Gud eller andra människor.
Alkoholism är ofta en gåta för vårdpersonal, ändå kan många alkoholister tillfriskna med hjälp av A.A:s program. Äran av alkoholisters rehabilitering tillkommer A.A på så sätt att de erkänner sig vara en mellanhand för, eller förmedlare av en "högre makt". Den här högre makten betydde för A.A:s grundare - Gud (sådan man uppfattar honom i den judisk-kristna traditionen). A.Aser inte tron på Gud som en nödvändighet för att få vara med eller att tillfriskna i A.A. Istället för att fodra tro på någon bestämd Gud, förväntar sig A.A-litteraturen att en alkoholist som vill tillfriskna håller sitt sinne öppet för att det kan finnas en makt högre än han/hon själv. Litteraturen påpekar också att individer som saknar tro på en högre makt, kan ha A.A-gruppen som sin högre makt, alltså något som är starkare än individen själv. Andra A.A-medlemmar har hittat andra krafter i sina liv som de bestämt sig för att kalla "högre".
Pudelns kärna ligger i att en alkoholist som vill bli nykter slutar att tro på sin egen kraft för att nå dit. Som man i A.A:s"Stora bok" konstaterar: "Viljekraft var oss till ingen nytta".
Alkoholisten som tror på en högre makt kan dra speciell nytta av sin tro:
Han befriar sig i någon mån från sin sjävupptagenhet när han ser sin underordnade betydelse i världsalltet. När han letar efter meningen i sitt liv utifrån någonting utanför honom själv, får han en riktning för sitt liv och kan tillägna sig positiva värden i det. Att finna en tyngdpunkt utanför sig själv är bra för välbefinnandet.
Vi erkände vår maktlöshet inför alkoholen
Jag börjar den här självinventeringen med att läsa avsnittet om första steget i DE TOLV STEGEN. Efter detta övergår jag till att tänka igenom mitt liv med hjälp av frågorna på det här pappret. Jag är inte längre en elev, som gör min hemläxa till glädje för läraren, utan en vuxen person som av ansvar för mitt eget liv, gö ren inventering av mitt liv och mina alkoholvanor. Jag börjar med att fundera över hur det framkommer, att jag inte haft kontroll över mina alkoholvanor. Jag gör detta genom att skriva ned tre exempel, där man kan se hur alkoholen påverkat:
Mitt arbete:
Min hälsa: Psykiskt-Fysiskt
Min ekonomi:
Efter detta tänker jag igenom hur alkoholen har påverkat mitt anseende och andra människors inställning till mig.
Alkoholen har påverkat mina relationer till andra människor på följande sätt:
Min make/maka eller partner:
Övriga familjemedlemmar:
Arbetskamrater:
Vänner:
Hur har alkoholen eller andra droger satt mitt och andra människors liv i fara?
Vilka mål i livet hade jag innan alkoholen tog över?
Hur lyckades jag i mina försök att nå dessa mål? Vad hände?
På vilket sätt har alkoholen påverkat min jälvrespekt/självkänsla?
Vad är det i mitt beteende, som mina närmaste kritiserar mig mest för?
Hur har jag försökt kontrollera mitt alkoholmissbruk?
Exempel på hur min oförmåga att kontrollera alkohol har påverkat mitt liv:
Hur uppfattar jag skillnaden mellan att erkänna min alkoholism eller mitt drogberoendeoch att acceptera mig själv med min alkoholism eller drogberoende?
Erkänner jag eller accepterar jag min maktlöshet inför alkoholen?
Hur visar jag mitt erkännande eller accepterande?
....Att vi förlorat kontrollen över våra liv
Mitt liv är en mångsidig och brokig helhet. Jag har rannsakat alkoholens påverkan på mig, min omgivning och mina handlingar. Nu ska jag se på detta lite djupare. Jag skall rannsaka hela mitt liv. Finns det någonting i mitt liv (utöver alkoholmissbruket) som inte är bra? Har jag varit självisk? Har jag försökt att ändra på människor och omständigheter efter min vilja? Har jag hårdnackat försökt kontrollera andra människor och trott mig ha kontrollen över situationer som jag orsakat med mitt drickande?
Nu skriver jag ned exempel på hur jag försökt kontrollera mina känslor och handlingar samt konsekvenserna av detta för mig och andra. Dessutom tänker jag på hur detta har påverkar mitt sätt att bruka alkohol.
Exempel på känslor som jag försökt ändra med hjälp av alkohol:
Hur har jag försökt hålla masken när jag var aktiv?
Hur har jag försökt att hålla masken efter jag kommit till A.A?
Vad betyder det att inte kunna klara livet med egna krafter?
Hur visar sig min maktlöshet i livet när jag är nykter?
Vilka kriser skulle jag kunnat hamna i om jag inte kommit till A.A?
Här följer exempel på situationer då jag börjat tycka synd om mig själv:
Den senaste tiden har jag varit bitter på grund av följande:
Jag har reagerat mycket kraftigt då man kritiserat mig. Till exempel:
Jag har märkt att jag är rädd för följande saker och tillfällen:
Följande tillfällen och saker får mig att känna ångest:
Hatet i mig visar sig på följande sätt:
Min stolthet kan visa sig som en känsla av att jag är överlägsen alla andra. Exempel tack!
Här skall jag räkna upp situationer där jag känt starka otillräcklighetskänslor och dåligt självförtroende:
Nu skall jag tänka efter på vilket sätt dessa saker som jag nämt på föregående sidor haft samband med mitt alkoholmissbruk:
Självömkan
Bitterhet
Skam
Rädsla
Ångest
Hat
Stolthet
Underlägsenhet
På vilket sätt har jag skyllt på andra människor: (Make/maka,mina föräldrar, arbetgivare, grannar, kvinnor/män m.m.) eller förhållanden (dålig barndom, misslyckat äktenskap, stressigtarbete, jobbiga barn, samhället m.m.) för mina svårigheter och problem?
På vilket sätt är jag annorlunda än andra människor?
Här är tio skäl för mig att tillämpa A.A:s program:
Vi kom till insikt om att en kraft starkare än vi själva, kunde hjälpa oss att återfå vårt förstånd
Vad vi vill säga om andra steget är inte endast för dem som nyligen kommit med i programmet. Vi uppmärksammar på allvar nöden hos dem som nyligen erkänt sin maktlöshet inför spriten och sin oförmåga att kontrollera sitt liv. Vi vänder oss också till dem som nyligen hittat sin "botten" och känner att de inte har någon att vända sig till. För alkoholisten finns inget annat botemedel än kontinuerligt tillfrisknande. Oavsett hur länge vi varit nyktra arbetar vi alla med programmet en dag i taget. Dettagaranterar oss varje dag möjligheten till en ny början. Vi är alla eviga nybörjare som kan dra nytta av den här redogörelsen. Vi vill påpeka för dem som börjat jobba med programmet att Andra steget som sådant inte är lösningen på vår maktlöshet och livssituation Det är en lättfattlig förklaring som tillfrisknande alkoholister har utarbetat. De hittade en metod att hålla sig nyktra och vi kan också hitta nykterheten genom att följa den föreslagna vägen. När vi tittar på Andra steget skall vi komma ihåg att:
Programmet ionnehåller inte några bestämmelser, endast förslag till tillfrisknande.
Det är oförståndigt att tro att en "Högre Makt" utan vidare måste vara Gud. Vi har många olika religösa uppfattningar, från liberala till mycket stränga. Många av oss som tidigare hade en tro på Gud får uppleva att vi måste ompröva vår Gudsuppfattning.
Vi ska akta oss för varje feltolkning av Andra steget. Att vi bör återfå vårt förstånd innebär inte att vi skulle vara vansinniga. Sådana slutsatser kan göra Andra steget till ett hinder istället för det löfte om hopp som det avser att vara.
Eftersom sådana missförstånd inträffar, låt oss först granska alkoholistens sjukdom och sedan utifrån olika synsätt definiera "högre makt". Vi börjar med sjukdomen.
Ordboken definierar sinnessjukdom som "oförmåga att klara av sitt liv och sina sociala åligganden" samt "avsaknad av sjukdomsinsikt". Första delen av defenitionen stämmer in på oss som nyligen erkänt att vi inte klarar oss enbart med egen kraft. När vi accepterar detta tar vi första steget i programmet. Vi har ännu inte kommit till en oförskräckt och ärlig självrannsakan som föreslås i fjärde steget, därför kan vi ännu inte se bakgrunden till vårt missbruk. Vi förnekar eller förminskar allvaret i problemet. Vi skyller vårt missbruk på omständigheter eller på andra människor, istället för att ta ansvar för vårt eget uppförande.
Troligt är också att vi inte defenierar karaktären av vårt missbruk. Många av oss har fått lära sig olika sätt att uppträda för att försvara oss eller fly från otrevliga sanningar. Senare använde vi oss av alkohol för att nå samma mål. Möjligen har vi en gemensam karaktär och personlighet som har samband med vårt missbruk. Dr Harry Tiebout som arbetade med alkoholister i 30 år, beskrev oss som "trotsiga individualister". A.A:s Stora bok beskriver oss som egoistiska och egocentriska.Hundra rädslor besvärar oss, vi bedrar oss själva, söker vår identitet och tycker synd om oss själva. Vår sjukdom är mycket allvarligare än vi vill erkänna. Den leder till döden om vi inte slutar i tid. Den behöver dock inte nödvändigtvis kvalificera oss för psykiatrisk vård.
En annan egenhet hos vår sjukdom är vårt förvrängda sätt att se på oss själva.Vi har alla trott oss ha ett alldeles speciellt problem och att det som hjälper andra, inte hjälper oss. Sådana negativa attityder håller oss kvar i missbruket. Låt oss granska en på sjukhus inneliggande alkoholist som har de här tankarna. Han har druckit i åratal, speciellt mycket de sista veckorna och ätit bara så pass mycket att han klarat livet. Nu kan han äta något efter en period av näringstillförsel genom dropp. Han känner sig fysiskt bättre men är helt förvirrad. Han känner stark självömkan, är arg på Gud som skapat honom annorlunda eftersom han inte kan dricka som andra människor. Han dömer ut sig själv som en moraliskt svag person.
En dag får han besök av två välklädda, lugna och säkra män. De förklarar att de är tillfrisknande alkoholister som blivit nyktra med hjälp av A.A:s program. Vår patient blir misstänksam och är beredd att försvara sig. Varför skulle någon spilla tid på sjukhusbesök hos en nedrig person som honom. När besökarna fortsätter att berätta om sin alkoholism kan han släppa sin oro och sina baktankar. Han har svårt att tro att besökarna skulle ha haft riktiga problen med alkoholen, men så är det uppenbarligen. Han kan inte identifiera sig med deras självrespekt och sinnesro. Men vad det än är de har fått, så vill han också ha det. Samtidigt känns det omöjligt för honom att få det. Han är övertygad om att hans fall är annorlunda. Han är enastående och sjukare än andra. Även om A.A fungerat för dem tror han inte att det skulle fungera på honom. Det är omöjligt. Det är också omöjligt så länge han tror sig behöva göra allting ensam och med egna krafter.
I ett annat exempel har vi en man som inte dricker under veckorna, det vill säga en som förtvivlat försöker kontrollera sitt drickande. Han kan inte tänka på annat än vad veckoslutet kommer att föra med sig. Då kan han frigöra sig och dricka som han vill. Han säger sig envist kunna dricka socialt. Samtidigt har han ju känslan av att allt inte är OK med en person som endast kan njuta av livet under påverkan. Han hatar sina grannar som tar ansvar för sina familjer. Han försöker intala sig att de intevet vad de gått miste om. I smyg avundas han sina grannar. Av en eller annan anledning har ord som avkoppling, livsglädje, välbefinnande och alkohol fått samma betydelse för honom. Så länge han inte tror att det finns någonting starkare än han själv kan han inte leva utan alkohol.
Den kvinnliga alkoholisten har en mindre framträdande plats i missbrukarsammanhang. Hennes plats i familjen har mist sin betydelse och hon lever sin dag under varierande grad av berusning av alkohol och tabletter. Sannolikt så blandar hon båda medlen. Hon vältrar sig i självömkan och känner sig onyttig. Ändå ser hon inte följderna av sin maktlöshet och försöker reparera situationen med egna krafter. Till slut är alla slags alkoholister och missbrukare, unga, gamla, män och kvinnor dömda till missbruk resten av livet om de inte tror på en högre makt. De negativa tankarna kan slå rot så starkt att de blir verklighet, en förvriden verklighet som är ett hinder för tillfrisknandet. Det här betyder att vi måste vara drogfria för att hitta oss själva. Verkligheten leder oss då till en kraft utanför oss själva.
Några av oss har blivit uppfostrade i kristen anda. Vi kan få problem med andra steget, där det kan bli en konflikt mellan det vi fått lära oss, och vad andra steget ber oss tro på. Vi behöver inte förkasta vad vi tidigare har lärt oss. Vi måste skiljapå tidigare läror och vårt dagliga arbete med programmet som möjligör tillfrisknandet. Några av oss kanske säger: "jag tror redan på Gud, så jag behöver inte bry mig om andra steget". Är det så, bör vi ställa oss frågan: "Om det är så att jag tror påGud, hur har jag då kunnat hamna i denna situation ? Helt oförmögen att klara mig själv ?" Några av oss är agnostiker eller ateister som förkasta alla förslag till tro. Andra steget innebär inte att vi omedelbart ska tro på en Gud som några trossamfund beskriver honom.
Det skulle innebära att många förkastar programmet. De tror att det inte skulle passa dem. I själva verket är det andra och de övriga elva stegen förslag från tillfrisknande alkoholister: "Så här gjorde vi". De lärde sig tro, att iandra steget finns hopp om tillfrisknande. Det hoppet får vi också, om vi lär oss att tro på en kraft utanför oss själva. Vi har vidare lärt oss att det inte är lätt att ta andra steget. Det står i ett så stort motsatsförhållande till vår egoism och egocentritet att det kan verka omöjligt att ta. Andra steget kräver inga löften, där sägs endast att det finns en högre makt som kan hjälpa missbrukaren till ett nyktert och friskare liv.
Om vi frågar tillfrisknande alkoholister hur de ser på sin högre makt, skulle vi få otaliga svar. Några skulle svara: "Gud som vi uppfattar honom". Andra: "Gud verkar genom programmet". Andra skulle säga: "Den högre makten är de tolv stegen och Stora boken samt gemenskapen i A.A". De skulle tala om för oss att det viktigaste är frigörelsen från sin egen egocentritet och tron på att du skulle vara världsalltets mitt.
Beviset att programmet verkar på alla som vill följa det, borde vara motiv nog för att vi ska tro på en högre makt. Om vi vill sluta dricka och vill ha vår hälsa tillbaka, borde vi besöka ett A.A.-möte varje vecka. Där lär man sig tro. När vi kommer i kontakt med andra steget, bör vi inte vara fördömande, misstänksamma eller ha orealistiska förväntningar.
Om vi väntar oss snabba resultat, kommer vi att bli besvikna eftersom förändringar kommer efter hand och resten av vårt liv. Vi kommer att hitta fel, inte i programmet, nödvändighetsvis, men hos människorna som erkänner sin bristfällighet. Det är de som är de verkliga människorna även om de har trasslat till sina liv. De prata öppet och ärligt på mötena trots sin rädsla. De ger en realistisk bild av sig själva oavsett hur andra upplever det. De eftersträvar ärlighet. De blir starkare, växer och blir mognare. De tänker och handlar förståndigt och håller sig nyktra ! De har kommit till insikt om att en högre makt kunde ge dem hälsan tillbaka och så har också skett. Vi har sett hur programmet verkar på dem som tror på det. Andra steget föreslår inget annat än detta!
Vi kom till tro på, att en kraft starkare än vår egen, kunde hjälpa oss att återfå vårt förstånd.
När vi i 1:a steget upptäckte raftlösheten i våra liv, så blir det lätt så att vi börjar misströsta, om vi inte bekantar oss med 2:a steget. 2:a steget är hoppets steg. Där börjar vi se en utväg ur den aring;tervändsgränd vi befinner oss i. Vi får förslag om en ny och överraskande väg. Andra steget är växandets och förändringens steg. Det är en fråga om förändrade attityder. Det är också en fråga om människan som en andlig varelse. Man fodrar ingenting, ingen tro, ingen förändring till någonting som viinnerst inne inte är. I detta steg finns löfte om en gåva: Vi får tillbaka vår hälsa och med et menas inte bara den fysiska hälsan utan även den andliga samt ett friskt liv. Här är det viktigt, att vi förstått andra stegets nyckelord rätt: KOMMA TILL INSIKT, OM EN KRAFT STARKARE ÄN VI SJÄLVA, HJÄLPA OSS, VÅRT FÖRSTÅND.
Någon/några krafter, som jag anser vara starkare än jag själv:
Varför anser jag dessa krafter är starkare?
Vilken kraft är det som kan ge mig hälsa och förstånd tillbaka?
Vilken "hjälp" är det egentligen jag behöver?
Vilka egenskaper skall den kraft ha, så att jag kan vara säker på att få hjälp?
Vad betyder eller vilken innebörd har orden "få insikt" och "att tro" för mig?
Vem eller vad har hittills varit den största kraften i mitt liv?
Vad har denna kraft fört med sig?
Vad betyder i mitt fall, att återfå mitt förstånd och att bli frisk, som det utlovas i steget?
Hur skulle jag vilja att mitt sinnestillstånd vore?
Hurdan skulle jag vilja vara mot andra människor?
Vilken innebörd har ordet "andlighet" för mig?
Vad skulle kunna vara "andlig tillväxt" i mitt fall?
Vilka är mina största hinder för en andlig tillväxt?
Vilka är mina största fördomar när det gäller andra steget?
Vad för slags hjälp behöver jag som stöd för att kunna växa andligt?
Här gör jag en förteckning över tio händelser och aktiviteter där mitt nya andliga liv kommer till uttryck.
Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, sådan vi själva uppfattade honom.
Hitills har vi i 1:a steget i viss mån erkänt och insett vår maktlöshet. I 2:a steget sökte vi nytt hopp om tillfrisknande och möjligen erfor vi också hjälp från en högre makt. 3:e steget är i första hand handlingens steg. Där behandlas sådana beslut och handlingar som är nödvändiga för en början till ett liv i andlig harmoni. I själva verket beror hela A.A.-programmet på hur uppriktigt vi har strävat efter att överlämna vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, såsom vi själva uppfattar honom, som man säger i boken DE TOLV STEGEN. A.A:s stora bok föreslår och rekommenderar att vi tar detta andliga steg tillsammans med en ifrågan insatt och förstående person. Även om du inte är troende eller om ordet Gud inte har någon betydelse för dig,så angår tredje steget dig. Låt inget hindra dig från att börja arbeta med det tredje steget.
Om du vill, kan du prova följande:
Börja med att erkänna det godas existens inom dig själv och andra människor. Föreställ dig att du deltar i en dialog med det goda inom dig, en djup inre dialog. Vågar du lita på detta goda? Kan du överge ditt motstånd och ditt örsvar mot det godas röst inom dig? Innan du börjar arbeta med denna text, så läs vad det står om steg 3 i boken DE TOLV STEGEN.
Är jag övertygad om att jag behöver förändra mitt liv?
Mina motiv:
Är jag verkligen övertygad om att en förändring är möjlig just nu?
Mina motiv:
Är jag övertygad om att jag behöver hjälp och stöd med denna förändring?
Vet jag varifrån jag får hjälp?
Känner jag mig värdig den hjälpen?
Mina motiv:
Tredje steget är alltså handlingens steg. Där förväntas jag handla. Att bara tro, förändrar irnte mitt liv. Men inte heller handling utan tro, leder till varaktig förändring. Det fodras säväl tro som handling och attitydförändring. Det är andra och tredje steget som bildar grunden till tillfrisknandet. Var börjar jag då ? Vad är det som jag allra först måste avstå ifrån, eller vad är det som är nyckeln som öppnar dörren, som det står i A.A:s 12 steg ? Jag skriver upp fem ändelser i mitt liv, där jag vet, att jag handlat fel och som jag måste undvika helt för att komma vidare.
Vill jag ge upp dessa beteenden och attityder?
Mina motiv:
Vad är det som nu kan hindra mig från att förändra mig och från att ge upp dem?
Varifrån får jag kraften att ge upp dessa beteenden och attityder?
Vissa saker skall jag ta itu med idag och andra lämnar jag till senare tillfälle. I dag skall jag börja med att:
Det/Dessa kan vänta:
Här räknar jag upp fem exempel på min egoism/själviskhet:
Underlättar min egoism mitt andliga växande?
Vad är det mina närmaste klagar på när det gäller mig?
Här räknar jag upp saker jag inte förstår i det tredje steget?
Tredje steget förutsätter positiva handlingar. Vad betyder detta för mig? Hur kan jag idag agera positivt?
