|
|
Hejsan! Väl framme på denna andliga sida så är du på väg att få ta del av en text om vår Högre Makt. Texten snappade jag upp på min behandling och nu vill jag dela med mig av densamma. Jag för min del försöker alltid ha ett öppet sinnelag. Det finns inte mycket mer att tillägga, så here we go. Lycka till! Hoppa direkt till de olika kapitlen;
| Sajtmeny |
|
På Svenska |
| På Engelska The Steps | Slips | Mix | Mix 2 | Kewly Kwotes | Humorous Early AA | Drydrunk | Bill & Bob | Absoluthes | AA Sayings 89 Tools |
| Andlighet Böner | Andlighet? | Supersensual Lovin' God | Heaven & Hell Uniformity |
| Annat Infosidan | Sökning | Länkar |
Ladda ned denna sida. Läs den offline! Alla filer är zippade för att ta mindre plats.
Välj format nedan:
TEXT,
PDF
eller Word95.DOK.
Högerklicka, spara fil (mål) som, klart!
Se infosidan för tips!
"Vårt dilemma var, att vi var utan kraft. Vi var tvungna att finna en kraft genom vilken vi kunde leva och det måste vara en kraft starkare än oss själva".
ur "Anonyma Alkoholister."
Jag minns, att då jag var i femårsåldern var jag oerhört rädd för att stå i brygga. Det verkade skrämmande att ha huvudet upp och ned bakom ryggen. Jag var övertygad om att mina knän och armbågar skulle kollapsa och att jag skulle slå huvudet i golvet. En dag sa min danslärare Lola: "Försök att föreställa dig att en lyftkran håller upp din midja". Jag lydde hennes råd och strax utförde jag de bästa bryggorna i sta'n - tvåhands och enhandsbryggor med handen i midjan och huvudet snuddande i marken. Från denna tid och till dess jag nådde AA:s dörr, hann det hända mycket. Bilolyckor, förlorade jobb, polisingripande, flera gånger på rymmen från min nuvarande ex-make, ändlösa dagar och nätter, namnlösa fasor, otaliga behandlingar för missbuk och depression tills jag slutligen arresterades av två kraftiga polismän i den stad jag en gång gift mig i.
Jag hade i många år vandrat omkring på världens yta, leende, skrattande, sökande efter något - något annat, med en gnagande känsla av att ha missat något. Jag sökte det i droger, män, mat, materialism, i ett försök att få tillbaka det liv som en gång såg ut att fungera.
Till slut kom jag till AA. Mina nya vänner och lärare i AA föreslog att jag skulle försöka föreställa mig en osynlig kraft. En kraft som kunde hjälpa mig och som var starkare än jag själv. Men saker och ting var inte lika enkla nu som när jag var fem år - jag hade förlorat förmågan att tro, Ett tag framöver försökte jag fixa allt själv och tog ej emot någon hjälp. Jag klagade på röken i möteslokalen, ekände ej att jag var maktlös och utvecklade ett gigantiskt motstånd mot ordet "Gud". Och även när jag i mina tankar skrev ordet "Gud" med litet "g", gjorde det ont. Jag fortsatte skrika och stampa och till slut hade jag tröttnat på mig själv. Mest p g a att jag var helt utmattad, lovade jag lyssna och blev äntligen villig att försöka finna en ny väg.
Så en kväll, i slutet av ett AA-möte, blev det en vändpunkt. Gruppen stod i en cirkel och höll varandra i händerna. Jag tittade mig omkring (givetvis böjde jag ej mitt huvud) och för första gången i mitt liv blev jag medveten om en kraft starkare än jag själv. Precis där i rummet fanns den - mycket olik den i himmelen-hokus-pokus-kraft jag hade trott att de menade att jag skulle tro på. Tio eller Tolv personer (jag var inte säker på två st), hade mer AA-erfarenhet och kraft än jag. De kämpade med likartade problem och kunde bli till hjälp då det gällde att lösa mina. De var mer än villiga att hjälpa mig. I och med min nya ödmjuka insikt att jag behövde hjälp, väcktes åter min vilja att tro och känna närhet till en kraft starkare än jag själv.
I dag är min relation med min högre makt baserad på AA:s Tolv Steg. Relationen är lik den jag har till min AA-grupp. Jag kan vara bångstyrig, arg, känna självömkan och om jag vill kan jag lämna dem eller stanna. Ändå ger de ej för en enda minut upp. De är mina vänner. Min högre makt är också min vän. Den har accepterat mig helt och är alltid närvarande. Det som saknades var mitt öppna sinnelag och förmågan att acceptera. Jag inser nu att den högre makten är god (förstående) och att den är en gåva från en källa utanför oss själva. Har man denna gåva, kan man obehindrat ta åt sig kraften. Jag insåg vidare att verbet för "Gud" är ÄLSKA. Det är detta denna pamflett handlar om. Det är ett kollektivt arbete, där var och en av oss har skilda uppfattningar om vår högre makt.
Det finns en kraft starkare än oss själva. Det är egentligen inte något som vi förstår, utan något som vi förnimmer. Vi har ett naturligt förhållande till denna kraftkälla. Problemet är bara att vi tenderar att stänga oss ute från denna källa. Dag efter dag vandrar vi omkring, blundande inför den skönhet som kraften har att erbjuda. För att kunna förnimma den, måste vi bli medvetna om vilka motstånd vi har till den högre makten och därefter pröva nya vägar till medveten kontakt. Vägar där vi låter allt komma till oss. Vi fann att om vi ökade medvetenheten, fick vi ett öppnare sinnelag, gav oss "hän", började frigöra oss själva - ej endast från missbruk - utan också ifrån de tankar och beteenden som blockerat växandet och fått oss känna dysterhet, ensamhet och rädsla.
Om vi frigör våra tankar och låsta positioner, ökar vår medvetenhet om en högre makt och vi når friheten att älska och bli älskad. Vårt nya liv börjar fyllas av goda människor samt av händelser och upptäckter som vi med stor sannolikhet ej skulle ha noterat under vårt aktiva missbruk. Vi kommer att känna igen "tecken" och "sammanträffanden" som låter oss förstå att vi är på rätt väg. Vi träder in i en värld som vi tidigare ej skådat, en värld mycket olik den som vi klivit av ifrån - fri, ljus och full av under.
På många olika sätt och p g a många olika orsaker, stängde vi oss ute från att bli medvetna om vårt förhållande till en högre makt.
Många av oss känner en viss stolthet i att vara rebell. Då är vi inte lika alla andra - inte en i massan, vi är fritänkare, ingen skall tala om för oss vad vi ska göra. Motstånd för motståndets skull blir lätt en vana. Vi blir ofta slavar under detta motstånd. Om någon ber oss göra något, vägrar vi, även om vi tidigare tänkt göra just detta. Vi har då mist vår valfrihet.
I Tolvstegsprogrammet ser vi ordet "Gud" överallt, hör frasen "högre makt" tills vi är färdiga att kräkas och är helt säkra på att dessa AA-människor försöker tvinga ner något i oss. Även om vi har en sugande känsla utav att vi borde ta ett så drastiskt steg som att tro på en kraft starkare än oss själva, fortsätter vi vårt motstånd. Under tillfrisknandet kan vi äntligen agera valfritt, oaktat att andra föreslår det
Ett av de största hindren till att nå en sund relation till den högre makten, är att vi har svårt för att överlämna kontrollen över oss själva till någon eller något utanför oss själva. Likväl var vi under vårt aktiva missbruk kontrollerade av det som vi missbrukade. Vi hade många Gudar - kraftfulla Gudar, avundsjuka Gudar.
"Hela mitt liv kretsade kring min drog - att få tillgång till den, tänka på den, men samtidigt en längtan av att bli av med den. Jag förväntade mig att den skulle göra det som jag ej klarade själv".
Carol S.
Våra relationer till droger blev så viktiga att vi uteslöt alla andra relationer i vårt liv. De enda personer som var viktiga för oss var de som hjälpte oss att jaga droger, pengar, mat, sex och makt.
"Min högre makt var rädslan".
Gene F.
Tillsammans med dessa negativa högre makter kände vi oss isolerade, ensamma och uteslutna från den övriga världen. De var baserade på egoism och innehöll löften om fysisk belöning och personlig makt. De erbjöd flykt. Innan vi fyllde dem med det, hade dessa i sig själva, ingen egen kraft. Resultatet blev att vi förlorade relationer, aktning och annat som var viktigt för oss. Många av oss är rädda att ge sig "hän", därför att de då tror sig förlora sin frihet och identitet. Istället är det ju så, att om vi ger oss "hän" börjar vi erkänna och uppskatta våra sanna jag och återfår samtidigt den valfrihet som vi tidigare förlorat.
"Det är inte så att jag bara lämnar över mitt liv till Gud och låter mig nöja med det. Då skulle jag ej ha någon fri vilja. Nej, det tror jag inte alls på. Istället låter jag Gud visa sin vilja - sedan kan jag välja".
George
Vi finner ofta att våra stora ego'n står ivägen för ett sunt förhållande till en högre makt. Våra ego'n är sköldar som vi använder till att hålla andra ifrån oss. När dessa sköldar används som försvar, är de baserade på rädslan av att om andra lär känna oss, upptäcker de att vi inte är tillräckligt bra, inte nog klyftiga, ej har någon talang, är ruttna inuti. Ändå agerar vi som vi visste allt som är värt att veta och att vi klarar av allting som finns att klara av. Vi är oemottagliga för lärdom, ändå ger oss livet den ena svåra lektionen efter den andra. Ju större våra ego'n är, ju mindre lärdom tar vi emot. Vi hindrar andra ifrån att bryta ner våra barriärer, fastän när och om de gör det, kommer vi att få erfara från dem att vi är OK. Vi får antagligen också erfara att vi är värda att älskas med alla fel och brister.
"Jag var berövad allting. Mitt förstånd, min fru, min släkt, mitt arbete. Allt detta måste hända innan jag avstod från att tro att jag var det viktigaste".
Patrick C.
Under tillfrisknandet ombeds vi att kasta bort sådant som vi ej mår bra av. Vårt stora E G O är en sådan sak. Valet är vårt. Vi har friheten att när som helst spräcka vårt skal och träda fram
Ett annat hinder till en sund relation med en högre makt, uppkommer då vi fastnar i intellektuella tankebanor. Många av oss känner trygghet i logik och resonemang, men har svårt att nå känslor och använda intuition tillsammans med det förståndiga jaget. Vi vill ha konkreta bevis på att det finns en Gud. Men, vad har vi att förlora om vi skulle tro på en möjlig existens av kraft, starkare än oss själva?
"Den vackraste och djupaste känslan vi kan förnimma är förnimmelsen av det gåtfulla. Den är upphovet till all sann vetenskap".
Albert Einstein
Vi kanske inte har några konkreta bevis på att det finns en högre makt i våra liv, men under tillfrisknandet ser vi många tecken på det.
Den naturliga följden, av vår ökade medvetenhet om att vara involverad med en högre makt, är ett liv fritt fråm missbuk - en ny mening med livet - förnyad styrka och sanna vänner - ett liv under vilket vi slutligen ser att vi är behövda.
Om det visar sig att vi har fel då vi trodde på en högre makt, har vi alla fall levt ett rikare liv - mer äventyrligt, spännande och med många rofyllda dagar. Allt detta p g a att vi hade ett öppet sinnelag och var villiga att tro, att livet hade en mening och att vi trott på en högre makt, tills vi blev motbevisade.
Under vårt tillfrisknande är vi fria att tro på vem eller vad vi vill. Vi kan tillåta oss att tro lite i taget, kanske först på en eller två personer och på en eller två saker. Sedan på samma personer och på en eller två saker. Därefter på tre, fyra personer och en eller två saker.
"Jag var tvungen att upptäcka min brist på tro innan jag fick en bra relation till min högre makt. Det som sen hände kan liknas vid skillnaden mellan att sitta och flyga".
Pat K.
I början har många av oss en begränsad tro på en högre makt och vi ger oss inte helt "hän". Dialogen kanske låter så här: "Högre makt, jag har verkligen haft hjälp av dig med mina drogproblem, men min ekonomiska problem är så komplicerade att det krävs ett modernt tänkande och en bra dator för att bringa reda i detta". Eller vi tror kanske bara temporärt (då och då). "Du har hjälp mig nog nu Gud, resten kan jag fixa själv. Din känsla för realiteter är lite rörig, så nu är jag rädd för att jag själv måste ta i tu med det hela för att det ska kunna fungera"
De flesta av oss växer upp med en vitklädd-vitskäggig-gammal-man-som-kommer-och-tar-dig Gud. Vi blev också itutade, att då det gällde Gud, fanns det bara en uppsättning rätta svar. Det fanns inget utrymme för individuella tolkningar. Om vi fick det svårt med vårt förhållande till dessa "förhållningsregler", gav vi ofta allt på båten. Många människor som är under tillfrisknande, är inte religiösa i den meningen, att de tillhör någon särskild religion. Några är medlemmar i religiösa grupper, andra är det inte. Det finns lika många föreställningar om hur en högre makt ser ut. som det finns människor som jobbar med tolvstegsprogrammet. Ordet eller namnet "Gud" är en symbol. Det står för det vi själva väljer att det ska står för. Var och en av oss beslutar individuellt hur källan till vars och ens egen kraft ser ut och vad vi kallar den.
Ser "Gud" ut som en gammal man? Förmanar Han oss? Är Han en Hon? Är "Gud" en kraft lik den i "Stjärnornas krig"? Är "Gud" ett verb eller ett substantiv? Är "Gud" kärlek eller ljus eller sanning eller fred? Lever "Gud" inom oss, runt om oss eller både och, eller ingetdera? Är "Gud" vi alla tillsammans eller någon utanför vår förmåga att förstå?
Nyktra, fria från vårt missbruk, har vi lättare att välja en högre makt. Vi är fria att tro på en högre makt som vi kan acceptera. Vi väljer Honom, Henne eller Det och under vår mognadsprocess, kommer vi att förändra vår syn på den högre makten.
"Tillsammans med Gud, sådan jag uppfattar Honom, är jag fri att göra spännande val, mogna val, men inte nödvändigtvis rätta val".
Pat K.
Om, som Stanton Peele hävdar, "Missbruket är oförmågan att inte göra någonting", ger tillfrisknandet istället ökad medvetenhet om valmöjligheter samt ökad förmåga att ta och agera efter sunda beslut.
Vi kommer inte så ofta att känna oss fångna i gamla vanemönster och självdestruktiva beteenden. Vi blir mer fria att ta itu med skenbart svåra problem på ett nytt och klokare sätt. Vi kan lära oss att förändra känslor och beteenden. Vi kan agera - inte bara reagera. Vi kan nå en större flexibilitet och öppenhet medan vi stärker vår självkänsla och vår förpliktelse att agera för det vi tror på. P g a vår nya ståndpunkt, upplever vi lättare en känsla av frihet än en känsla av elände och analkande undergång.
Vi väljer alltid vad vi ser och hör. De flesta av oss fokuserar vanemässigt på det negativa. Vi har kraften att förändra det. För det mesta formar vi vår verklighet efter våra tankar, vår övertygelse och efter vad vi gör.
Om ingenting annat, så är termerna "himmel" och "helvete" symboler för olika sinnestillstånd. De symboliserar vår syn på omvärlden - människor i vårt liv - olika omständigheter. Om vi desperat klamrar oss fast vid våra gamla begränsade synsätt, kommer vi att stagnera och förfalla. Vi har ju inget att förlora på att omvärdera våra gamla föreställningar och släppa det som hindrar oss från att bli mogna. Vi återfår ju vår valmöjlighet och blir då mer och mer villiga att ge motståndet på båten.
Då träder vårt inre jag fram - bestående, öppet för nya möjligheter, öppet för en kraftkälla starkare än vi själva. Om vi gräver under vårt ytliga lager av motstånd, försvar, masker, roller och osunda bindningar, finner vi en inre kärna som är i harmoni med resten av skapelsen - ett inre jag som har friheten att älska och bli älskad.
Om vi någonsin skall kunna känna närhet till en högre makt, måste vi öppna oss mot kärleken och låta den färga våra relationer. Inte kiosknovellernas drypande, sliskiga kärlek, ej heller erotik (fysisk kärlek). Inte förskönad kärlek eller kärlek för att göra någon till viljes. Nej, snarare kärlek med ryggrad, med övertygelse, given fri och ärligt mottagen.
Då vi påbörjar vår rehabilitering, var många av oss utsvultna på kärlek. Vi krävde och längtade, ofta bara rent fysiskt - genom droger, mat, pengar eller sex. Vi älskade ej oss själva och fick ingen kärlek från andra - och om vi fick kärlek hade vi svårt att acceptera den.
Många av oss har funnit, att en av de bästa vägarna till en bra relation med den högre makten är den att lära sig att ge och ta kärlek och att inse att det finns två aspekter på detta.
Om vi önskar förbättra vår relation till "Gud" - sådan vi uppfattar honom - bör vi först förbättra relationen med oss själva och det sätt på vilket vi ser oss själva i relation till andra - det sätt på vilket vi ser våra "inre" och "starkare" jag i förhållande till våra "ego'n" och "personliga jag". Vi kan själva ge oss gåvan av att kunna acceptera, förlåta och älska. Vi kan se in i oss själva och upptäcka vad vi skall arbeta med, våga upptäcka vilka vi är och vad vi tror på. Om vi utestänger de negativa delarna av oss själva, kommer vi att öppna oss för kommunikation med den högre makten samt till alla andra relationer. Under vårt aktiva missbruk försökte vi förneka dessa negativiteter, fly från dem, förstora dem i våra tankar. Likväl var de våra ständiga följeslagare.
"Jag drömde att jag var jagad av något. Jag vet ej vad - bara att det var något ont. Jag sprang och sprang tills jag kom till en dörr. Jag kunde inte få upp den, så jag vände mig om och stod ansikte mot ansikte med det onda - då försvann det".
Austin D.
Fastän många av våra rädslor synes komma utifrån, är de i verkligheten fångna inom oss. Innan vi konfronterar oss med våra hemliga rädslor, ser vi dem bara som reflexer då vi ser på vår omgivning. Då vi under rehabiliteringen inte är upptagna med att skylla våra karaktärsbrister på andra, betraktar vi oss själva genom förstoringsglas. Fortsätter vi därefter med att håna oss själva för våra karaktärsfel och brister, blir det svårt att ta itu med dem.
"Gud respekterar vår takt i framåtskridandet".
Barbara
Det ser ut som om medvetenhet och accepterande föregår förändring. Att konfrontera våra forna jag är ett villkor, ty kärnan i ett sunt förhållande till en högre makt är accepterande och förlåtelse. Vi måste acceptera hur vi är och förlåta oss det vi gjort. Innerst inne har vi ett desperat behov av att kunna acceptera oss själva. Samtidigt som vi upptäcker våra brister, kan vi lika gärna hitta tillgångar. Om vi agerar så vi förtjänar respekt, blir det lättare för oss att älska och att vara snälla mot oss själva; Då lär vi oss att ta eget ansvar; Då lär vi oss att låta bli det vi egentligen ej vill göra, men känner att vi har behov av; Då lär vi oss att avstå från saker vi vill göra - saker som vi förstår är skadliga för oss; Då börjar vi hedra och respektera våra kroppar.
"Det är inte så att vi hatar Gud. Istället är det så att vi hatar och förtvivlar över oss själva".
Thomas Merton
Då vi har fått mod att konfronteras med våra brister, ber vi om att få dem avlägsnade. Vanligtvis behöver vi be mer än en gång p g a att vi har en förunderlig förmåga att återta dem så fort de är avlägsnade. Detta kan vi inte göra utan hjälp. Det ligger på vårat ansvar att upptäcka och identifiera dessa brister och att vara villig till att låta avlägsna dem. Vår högre makt, sådan vi uppfattar den, gör resten. Om vår högre makt är en grupp, kan vi tala med gruppen om detta eller be den om hjälp vad beträffar en speciell brist. Om vår högre makt är naturen, kan vi försöka tänka oss att våra fel blåser bort med vinden eller bleknar bort i solen. Och om vi skadat någon (inklusive oss själva) har vi friheten att gottgöra detta. Vår sinnesro är beroende av vår förmåga att förlåta oss själva för misstag och brister. Vi lär oss. Har vi en gång börjat att konfrontera våra forna jag, kan vi börja acceptera dem och besluta oss för att avlägsna dem - åter och åter om det blir nödvändigt. Vi kan då börja praktisera harmoni istället för inre kamp.
Relationen till vår högre makt är en förlängning av våra relationer till vår omgivning. Ett bra sätt att nå en bättre kontakt med en högre makt, är att ge akt på hur vi kommunicerar med våra medmänniskor. En av de största gåvor vi kan ge till andra människor, är helt enkelt att umgås med dem och ge dem vår odelade uppmärksamhet. Detta gör vi ej allt för ofta. De flesta av våra kontakter är automatiska, rutinmässiga, tanklösa. Ofta är vi ej helt med, därför att under tiden vi umgås, känner vi skuld för gårdagen och oro inför morgondagen samt för det mesta har vi för bråttom.
Då vi börjar granska varje enskilt samspel - med de personer vi kommer inpå livet, kan vi genom att förbättra kvalitén på dessa samspel, berika våra och deras liv. Vår uppgift är, att överträffa oss själva då det gäller att föra över intresset för vår egen person till intresse för andra. Då vi gjort detta blir vi omtänksamma, hjälpsamma och hjälper samtidigt oss själva.
Genom att vara ihärdiga då vi erbjuder kärlek och omtanke, kan vi förbättra våra relationer till andra än oss själva och till vår högre makt. Men, glöm inte bort att det är viktigt att ha tålamod med dem som har det svårt att acceptera vår hjälp och kärlek.
Den högsta personliga tillfredställelse vi kan känna, kommer ofta då vi lyckas nå dem som har svårt att ta emot kärlek. De gånger vi blir sårade av kärlek, är då vi förväntar oss kärlek i retur - vill ha något i gengäld eller då vi försöker tvinga vår kärlek på någon eller försöker äga någon.
Familjemedlemmar har ofta svårast att öppet älska varandra. Vi tar ofta dessa relationer för givna. Att arbeta med våra familjerelationer, kan vara det bästa sättet att komma över vår inre kamp och de svårigheter vi upplever i umgänget med andra. Vi kan bearbeta dessa familjerelationer både om relationen gått ur livet eller fortfarande lever. Om vi inte har orealistiska förväntningar, kommer framstegen gradvis.
Vår relation till en högre makt är också en förlängning av den relation vi har till världsalltet - med växter och djur, med jord, vatten och luft. Denna relation uppstår om man uppskattar, respekterar och behandlar allt levande varsamt och med vördnad. Om vi undersöker en blomma eller iakttar en flock fåglar, förefaller det som om vår självupptagenhet försvinner. För en liten stund glömmer vi bort att se på oss själva som universums centrum. Vi återfår våra perspektiv. Upplevelsen kanske också ger oss en känsla av mysterium eller väcker vår nyfikenhet. Den kan föra oss bortom våra egna jag mot en ökad medvetenhet om vårt samband med en skapande kraft.
Genom bön och meditation, kan vi förbättra våra relationer till vår högre makt. Många av oss är arga på "Gud", men rädda för att tillstå det, för vi tror att vi då blir nedslagna på fläcken. Vi skyller en massa elände på "Gud". Vi är otåliga för att Han ofta väljer fel tidpunkter. Vi blir ilskna därför att "Gud", oaktat våra stora ansträngningar och vår tandgnisslan, vägrar att låta sig manipuleras. Vi maskerar ofta vår vrede och självömkan, för det verkar säkrast så. Det är emellertid viktigt att vi visar denna vrede. Om vi gör oss av med dessa negativiteter, får vi frihet att utrycka positiva känslor t.e.x. att vara tacksamma, sjunga och dansa, leka etc...
M.Fergusson skriver i sin bok, "Sluta upp med att försöka ro segelbåtar";
"Efterhand som det blir klart för oss att vi inte alltid vet vad som är bäst för oss och därmed ger upp illusionen om att våra personliga ansträngningar ensamma ska kunna rädda vår dag, blir vi mer villiga att upptäcka och tillämpa de planer som vår högre makt har för oss."
Vi kommer att hysa mer och mer förtröstan till att det tredje och elfte Steget ska hjälpa oss att få perspektiv på vår relation till vår högre makt. Vi bör sluta upp med att vara "Gud" - frita oss från bördan att försöka manipulera andra och att alltid behöva ha kontrollen över utvecklingen.
Vi bär med oss tolvstegsfilosofin av hopp, kärlek och accepterande. Andra får göra vad de vill. Vi är ansvariga för sådden, inte resultatet av den.
Missbrukande och ensamma var vi slagna till marken och nedtyngda av krav. Fötterna var nedbäddade i kvicksand. Vi var upptagna av mental flykt - flyende från oss själva, våra relationer, skulder och ansvar. Hoppande från det ena jobbet till det andra, från det ena äktenskapet till det andra, från det ena hemmet till det andra, allt i ett försök att springa ifrån vår rädsla. Om vi en gång börjar tro eller blir villiga att tro på en kraft starkare än oss själva, kan vi påbörja en annan sorts flykt. Vi kan släppa ballasten som hållit oss nere i dyn. Vi blir då fria att stiga i höjden för att åka berg och dalbana i skyn. Från och med då vi får en klarare syn och förändrade perspektiv. Med en tro på en "Gud", sådan vi uppfattar Honom, och bemyndigade av andra, kan vi bryta genom muren av personlig begränsning. Om vi praktiserar de Tolv Stegen och ingenting annat, kommer vi att genom eget val att ledas till en god relation med vår högre makt.
Alla dessa tankar i denna pamflett, finns också i AA:s tolvstegsprogram, så som jag uppfattar det. Min egen relation till en högre makt utvecklas då jag praktiserar AA:s Tolv Steg. Tillsammans med Stegen, bestämmer vi vår egen takt i tillfrisknandet. De klargör vår del i relationen med en högre makt - vad vi gör och vad vi ber vår högre makt att göra. De hjälper oss att definiera karaktären av vår relation.
Det finns en kraft större än våra egoistiska jag. Vi har friheten att när som helst vi vill öppna kommunikationslinjen och bli medvetna om vårt naturliga och sanna sammanhang.
